Inte alls för länge sedan släppte skolverket ett pressmeddelande om fritidshemmet. Där nämns bland annat att mer än hälften av de som arbetar i fritidshem saknar högskoleutbildning och att elevgrupperna minskar en aning.

Lärarförbundet skriver också på sin fritidspedagogikblogg om pressmeddelandet.

Läs också Hadar Nordins blogginlägg på Fritidspedagogik.se

Några kommentarer.

Skolverket nämner i sitt pressmeddelande om att personalens utbildningsnivå sjunker. Dock ser det olika ut beroende på fritidshem. Men i överlag går utvecklingen åt fel håll. Hur ska vi tackla detta? Först och främst krävs det ingen legitimation för att arbeta på fritids. Men grundlärarprogrammet med inriktning mot arbete i fritidshem kräver tre år av heltidsstudier på högskolenivå. Kanske är det nu på plats att göra en fritidsreform? Vi ser statistik på försämrad utveckling sjutton år tillbaka medan skolan får medel och tydliga riktlinjer.

Kanske är det inte så underligt? Alltför ofta ser jag fritidspedagoger i sin vardag utarbetade, eftersom fokus flyttas till andra uppdrag. Ett tydligt exempel på det är all resurs och medel skolan får under förmiddagarna, men som vi på fritids inte får i lika stor utsträckning. Vad händer då med motivationen och chansen att göra något meningsfullt? Om detta speglar verkligen, vem vill då läsa till fritidspedagog och gå en treårig högskoleutbildning?

Fritidshemmet har ett otroligt viktigt och meningsfullt uppdrag. Vi gör skillnad och vi behövs, det går inte bli mer tydligare. Många elever tillbringar en stor del av sin tid under dagen på fritids. Därför fyller vi en otrolig viktig funktion under den tiden eleverna vistas. Tillsammans med skolan kan vi samverka för en hållbar vardag för våra elever, en röd tråd som syftar till att skapa trygghet och relation. Därför behöver fritids också medel och resurser för att klara av sitt uppdrag.